16 december 2012

Tillit och öppenhet - vem litar dagens trafikpiloter egentligen på?

Jag har i tidigare blogginlägg under året beskrivit hur utsatta certifikatinnehavare är; vissa sjukdomar och diagnoser tycks hellre ”skyfflas under mattan” än behandlas eftersom certifikatet riskerar att dras in. Detta är naturligtvis oacceptabelt både för den enskildes välbefinnande och för säkerhetsarbetet inom berörda organisationer.

I senaste numret av Aero Safety World (November 2012, Vol 7, Issue 10) beskrivs en studie på liknande tema, gjord på uppdrag av BALPA (British Air Line Pilots´Association). Ett underliggande antagande i studien är att tillit är (den bortglömda) basen i dagens flygsäkerhetsarbete. För att ett organisatoriskt lärande ska ske krävs det en öppen kommunikation både uppåt och neråt inom organisationen. Ett baskriterium är då att det finns tillit nog för att föra riskfylld information vidare uppåt. Artikeln redogör för forskningsläget inom detta område, i de fall någon läsare fortsatt betvivlar sanningshalten i detta påstående.


På frågan ”If you felt stressed and/or  fatigued, who would you talk to?” På en klar förstaplats hamnar partner (n=336) följt av kollega (219), vän (162) och husläkare (97). Först på femte plats kommer ”fleet manager” (62) och därefter flygläkare (59). En studie gjord av Kenexa High Perforamnce Institute (2011) i USA visade att 28% av de anställda misstrodde sina ledare och att 24% svarade att de var osäkra. D.v.s mer än hälften av de anställda saknade tydlig tillit till sina ledare. Detta beskrivs som en ”organizational pathogen” där motmedlet anses vara en kraftfull insats från HR-avdelningen – med fokus på att återskapa tillit och öppenhet mellan piloter och chefer.

Jag tycker att detta är en mycket tänkvärd men alarmerande artikel, särskilt idag 2012 när t ex kontraktspiloter tycks vara framtidens melodi. Vilken kontraktspilot vågar kommunicera sin problematik vidare när ett kontraktsförlängande står på spel? Flygbranschen har under det senaste decenniet målat in sig i ett hörn av kontraproduktivt företagsklimat; ekonomiska hänsyn har använts som grund för att montera ner en välfungerande säkerhetskultur.

Vi har redan sett haverier orsakade av utmattade piloter, men Europeiska myndigheter fortsätter att arbeta mot allt högre arbetsbelastningar för flygande (60h långa arbetsveckor). Visserligen görs detta med påpekandet att den enskilde piloten har det yttersta ansvaret för att vara utvilad och pigg under arbetet. Saknas det möjligheter till en tillitsfull och öppen kommunikation så faller detta påpekande platt till marken.

http://flightsafety.org/asw-issues

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar