20 juni 2012

Depression - en känslig diagnos inom flygvärlden

En artikel i senaste tidsskriften från Flight Safety Foundation berör depression bland flygande. Den i USA (förmodat) hemmahörande artikelförfattaren utgår från att depression bäst botas med psykofarmaka. Detta synsätt betraktas som förlegat i Sverige, där Socialstyrelsen förordar psykologisk behandling för mild och medelsvår depression. Den problematik som beskrivs i artikeln med tillvänjning och utsättande av medicin bör alltså inte vara aktuell  här. Ett gemensamt problem för de båda länderna kan dock vara att flygläkarna inte är specialister på psykisk ohälsa och därmed riskerar att missa diagnoser. Läs mer:http://flightsafety.org/asw/may12/asw_may12_p29-32.pdf

7 kommentarer:

  1. Och vem gör vad för att komma till rätta med eventuella problem? Och när? Och varför?

    SvaraRadera
  2. Bra och högst relevanta frågor! Men jag kontrar då med; vem är du? Och varför undrar du? I vilket syfte?

    Vänliga hälsningar

    SvaraRadera
  3. Rätt inställt och kontrollerat SSRI med uppföljning tillsammans med terapeutisk ansats är en metod som fungerar. I FV har vi haft flera fall där vi, efter utredning, satt in SSRI. Ingen flygning förrän verkan uppnådd och eventuella bieffekter eliminerats. Endast DK under medicinerngstiden och 10 veckor efter utsättning. Det är dock viktigt att reda ut orsken till depressionen och ifall affektivt syndrom kan misstänkas med risk för manisk episod.
    Det är bättre med en kontrollerad och välskött patient/pilot en någon som har en obehandlad depression.
    Överhuvudtaget så har FV flygläkare börjat att lägga mer tid på patientens psykiska hälsa och här har flygpsykologen en uppgift att biträda flygläkarna och även planera och genomföra behandlingar. /Alf Ingesson Thoor

    SvaraRadera
  4. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Har bara två invändningar:

    -Jag tror inte att flygande är skilda från normalpopulationen och då ska Socialstyrelsens rekommendationer gälla även här. SSRI är inte "best practice" vid depressionsbehandling (mild och medelsvår).

    -De civila piloterna har inte statlig anställningsgaranti och riskerar så mycket mer om de drabbas av psykisk ohälsa - sk. loss of license försäkringar täcker inte detta. Det är också detta spår som artikelförfattaren är inne på.

    Min oro gäller främst de inhumana tjänstgöringsreglerna, som myndigheterna i EU har implementerat och eventuellt kommer att försämra ytterligare, riskerar att sänka en hel yrkeskår inom en snar framtid. Utmattning och depression är nära förknippade med varandra och jag tror att åtminstone den civila sidan kommer att se en kraftig ökning framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt att loss of licence försäkringar inte täcker psykisk ohälsa. I FV behåller piloter lön och anställningsförmåner vid medicinsk eller psykisk hinder för flygtjänst även om det är ett permanent tillstånd. EU regler är inte flyghälsofrämjande utan tvärtom, håller med i det. Däremot så är det min uppfattning att det finns pat som behöver SSRI även om det inte är förstahandsvalet. Det finns också pat som är medicinerade permanent och fungerar utmärkt. Typen av depression styr behandlingen. KBT är ingen snakeoil (botar allt från nageltrång till dumhet)utan ibland behövs mera djupgående behandlingar av psykodynamisk karaktär. DMT-M är ett bra diagnostiskt instrument för depression och ångestsyndrom. Det som är intressant är också hur aviation community ställer sig till piloter vilka fått ECT-behandlingar. Jänkarna är livrädda för detta, alltså livslångt hinder. vi har en annan erfarenhet då vi vet efter omfattande neurologiska tester att pat inte behöver uppvisa några restsymptom och ej heller har några kognitiva förändringar/försämringar. Huruvida sådana ska återgå till flygtjänst och i vilken form har vi ännu inte bottnat i. Känner någon till EU syn på den frågan? / alf Ingesson Thoor

      Radera
  5. Ett litet artikeltips från senaste numret av Läkartidningen: http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=18415&sectionId=0

    För övrigt tycker jag att kommentaren om "snakeoil" låter lite som dålig förlorare och inte hör hemma i den här typen av bloggar.

    Vänliga hälsningar
    Camilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Snakeoil" är ett begrepp från 1800 talet men används idag för att beskriva något som löser alla problem. Vad det har med dålig förlorare, patient, behandlare eller Soc vet jag inte. Det var i varje fall inte meningen att vara nedvärderande, enbart beskrivande och ett, dock helt misslyckat, försök till att vara rolig.
      Det är väl ingen hemlighet att inom läkarkåren så är KBT den terapeutiska behandling som gäller och tydligen soc uppfattning också. Det är det jag menar, inte att det är fel på KBT.
      Eklektisk syn eller psykodynamiska metoder finns liksom inte med. Dessutom finns det psykologer som är lika negativa till medicinering som det finns läkare som är rädda för allt vad psykiska behandlingar heter.

      Sedan vore det ju kul om fler än Camilla och jag debatterade. / Alf Ingesson Thoor

      Radera