7 februari 2011

Urval och rekrytering i Kina

I dagens DN slår man upp nyheten om att det nu rekryteras kvinnliga astronauter i Kina. Fertiliteten efter rymdfärden kan inte garanteras och därför har det bestämts att de rekryterade astronauterna redan ska ha klarat av barnafödandet (ett barn per kvinna får man förmoda). Detta är ju ett begripligt resonemang. Vidare ska aspiranterna (oavsett kön) uppfylla diverse fysiska krav (ålder, längd, vikt etc), inte tala med stark dialekt, inte röka, kröka eller snarka och inte heller ha andra sömnproblem eller dålig andedräkt. Här tar kineserna ett ganska brett grepp, tycker jag!

Efter att ha tagit del av gedigen forskning under de senaste åren, har jag kommit till insikt om att skillnader mellan olika individer vad gäller förmågor och egenskaper beror på andra faktorer än könstillhörigheten. Därför är det med stor förvåning jag läser artikelns avslutande rader:

"Alla astronauterna kommer från det kinesiska flygvapnet och enligt Xu Xianrong, som är chef vid flygvapnets medicinska center, har kvinnliga astronauter flera fördelar jämfört med manliga. Bland annat eftersom de har större tålamod, är mentalt stabilare, bättre kommunikatörer och lättare klarar ensamhet."

Det är bara att hoppas att den kommande forskningsrapporten (detta är en femårig studie) översätts till engelska - den verkar bli intressant för hela urvals- och rekryteringsbranschen även i vår del av världen. Torbjörn Peterssons artikel hittar ni här:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/kinesiska-mammor-tar-klivet-ut-pa-manen

1 kommentar:

  1. Gudrun Schyman et concortes hade nog aldrig förkastat Xu Xianrongs påståenden om kvinnors mentala överlägsenhet avseende astronautkvalifikationer. Man hade ropat "Yes! Vad var det vi alltid har sagt?!"
    Nå, nu var det inte det jag i första hand funderade över i det här inlägget, utan Camillas uppfattning om att könet inte har någon avgörande betydelse för vilka förmågor och egenskaper man utvecklar som människa. Det där har ju alltid diskuterats och vridits och vänts på - inte minst via forskning. Problemet är, och har varit, att forskningen ofta kommit till olika resultat, sannolikt beroende på forskarnas utgångshypoteser och egna, privata föreställningar. Det finns ju, som exempel, idag ganska många som menar att HBTQ-personer (homo, bisexuella, transsexuella och queers) är som de är på grund av genetiken - punkt! Inte på grund av psykiska utvecklingsförlopp och knappast heller på grund av sociala faktorer. Det finns vidare idag flera som insisterar på att det faktum att pojkar föds med en penis som kan eregera och att deras totala muskelmassa vanligen kommer att skilja sig från kvinnors samt att flickor föds med en livmoder och får växande bröst och kurvigare kroppslinjer inte har någon som helst inverkan på hur personlighetsegenskaper och intressen för olika områden prövas, testas och utvecklas.
    Mina erfarenheter baserar sig bl a på åratal av psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet samt dessutom på mängder av studenter i beteendevetenskap. Jag är helt klar över vad jag tänker och hur jag menar att det förhåller sig. Är du som läser det här också klar? Eller är du osäker? Kan du inte kommentera min kommentar så får vi "höra" (eller snarare se)?
    /Hans Gordon

    SvaraRadera